E-handel och detaljhandelMarknadsföringsinfografikFörsäljningsaktivering

Digital signatur vs elektronisk signatur: Förstå skillnaden

Förmågan att signera dokument och avtal digitalt har blivit väsentlig. Två termer kommer ofta upp i detta sammanhang är "Digital signatur"Och"elektronisk signatur.” Även om de kan verka utbytbara, har de distinkta skillnader som är avgörande för förståelsen, särskilt när det gäller laglighet och lagstiftningshistoria.

Digital signatur: Ett förstärkt lager av säkerhet

Digitala signaturer är som de befästa valven i den digitala världen. De använder kryptografiska tekniker för att säkerställa största möjliga säkerhet och juridiska giltighet. I många jurisdiktioner uppfyller digitala signaturer stränga juridiska krav för att underteckna kontrakt, avtal och dokument.

I USA, till exempel, de elektroniska signaturerna i global och nationell handel (esign) Act och Uniform Electronic Transactions Act (UETA) lägga den rättsliga grunden för digitala signaturer. Dessa lagar betonar att elektroniska register och digitala signaturer inte bör nekas rättslig verkan enbart för att de är i elektronisk form.

Digitala signaturers resa i det juridiska landskapet kan spåras tillbaka till slutet av 1990-talet när regeringar över hela världen insåg behovet av ett robust ramverk för att ta emot elektroniska transaktioner. 1996, FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) antog modelllagen om elektronisk handel, som gav riktlinjer för juridiskt erkännande av elektroniska signaturer och register.

USA antog ESIGN Act 2000, följt av de flesta stater som antog Uniform Electronic Transactions Act. Dessa lagstiftningsåtgärder var avgörande för att tillhandahålla en säker och juridiskt erkänd ram för digitala signaturer. Europeiska unionen spelade också en viktig roll genom att införa eIDAS Förordning 2016, som standardiserade den rättsliga behandlingen av elektroniska signaturer i dess medlemsländer.

Elektronisk signatur: ett bredare spektrum av möjligheter

Elektroniska signaturer, däremot, omfattar ett bredare spektrum av möjligheter. De kan sträcka sig från enkla skrivna namn till mer sofistikerade former av signering av dokument digitalt. Den juridiska giltigheten för elektroniska signaturer varierar beroende på jurisdiktion och transaktionens art.

I många länder är grundläggande elektroniska signaturer juridiskt erkända för många kontrakt och avtal. Deras godkännande kan dock vara föremål för särskilda krav, såsom samtycke eller journalföring. Det är viktigt att notera att den juridiska statusen för elektroniska signaturer kanske inte är lika robust som digitala signaturer, särskilt i situationer där säkerhet och icke-avvisning är av yttersta vikt.

Historien om elektroniska signaturer är sammanflätad med den bredare utvecklingen av digital handel och kommunikationsteknik. Användningen av elektroniska signaturer började få fart på 1990-talet, vilket ledde till utvecklingen av rättsliga ramar för att tillgodose dem.

Lagar som ESIGN Act och UETA i USA spelade en viktig roll för att erkänna det juridiska värdet av elektroniska signaturer för de flesta transaktioner. Dessutom har olika internationella och regionala överenskommelser, såsom eIDAS i EU, antagits för att harmonisera den rättsliga behandlingen av elektroniska signaturer i gränsöverskridande sammanhang.

Att välja rätt signaturmetod

Både digitala signaturer och elektroniska signaturer tjänar syftet att underteckna dokument som Statements of Works (SUGGA) och huvudtjänstavtal (MSA), digitalt, men de skiljer sig avsevärt när det gäller säkerhet, rättsligt erkännande och lagstiftningshistoria.

Digitala signaturer erbjuder ett förstärkt lager av säkerhet genom kryptografiska tekniker och har en robust juridisk grund i många jurisdiktioner. De är ofta gynnade för kritiska transaktioner där äkthet och integritet är av största vikt.

Å andra sidan ger elektroniska signaturer ett bredare spektrum av alternativ, vilket gör dem bekväma för olika situationer. Även om de är juridiskt giltiga för många ändamål, kan deras acceptans variera beroende på lokala lagar och det specifika sammanhanget för transaktionen.

När du väljer mellan dessa två signaturmetoder för försäljning, marknadsföring eller onlineteknologiapplikationer är det avgörande att ta hänsyn till både de juridiska kraven i din region och nivån på säkerhet och säkerhet som krävs för ditt specifika användningsfall.

Här är en infografik från OneSpan som lätt illustrerar skillnaden.

Elektroniska signaturer vs digitala signaturer
Credit: OneSpan

Douglas Karr

Douglas Karr är CMO för Öppna INSIGHTS och grundaren av Martech Zone. Douglas har hjälpt dussintals framgångsrika MarTech-startups, har hjälpt till med due diligence på över $5 miljarder i Martech-förvärv och investeringar, och fortsätter att hjälpa företag att implementera och automatisera sina försäljnings- och marknadsföringsstrategier. Douglas är en internationellt erkänd digital transformations- och MarTech-expert och talare. Douglas är också en publicerad författare till en Dummies guide och en bok om företagsledarskap.

Relaterade artiklar

Tillbaka till toppen knappen
Stänga

Adblock upptäckt

Martech Zone kan ge dig detta innehåll utan kostnad eftersom vi tjänar pengar på vår webbplats genom annonsintäkter, affiliate-länkar och sponsring. Vi skulle uppskatta om du tar bort din annonsblockerare när du tittar på vår webbplats.